En vaken natt...
Min hjältinna.
Min kämpe.
Jag sitter brevid dig och smeker din kind. Jag klappar ditt hår. Det har växt ut och vi kallar det långt. Det är mjukt.
Jag vill egentligen krypa upp och ligga brevid dig men vill inte störa. Du har äntligen kommit till ro.
Vi visste att din tid hos oss var räknad.
Ändå känns det så svårt att veta att du snart inte finns hos oss mer.
Jag pratar med nattsköterskan. Vi går igenom vad som händer efter du har gått bort.
Det känns så overkligt!
Vad jag önskar att jag kunde få mer tid...